prinsnoel

Finns ju ganska mycket att skriva om nu när man är hemma hela dagarna...

För det första kan jag inte understryka nog, hur underbart det är att vara MAMMALEDIG.


Men jag undrar en grej:
Varför blir man utmålad som dålig förälder för att man lämnar bort sitt barn ibland?
Noel är visserligen bara två månader och har inte alls vart borta från mig speciellt mycket.. Men en gång har han sovit hos mormor, och på lördag ska han sova hos farmor.
Det här är tillfällen då både jag och pappa i familjen har tagit/ska ta oss ett glas eller två, är det inte natusligt då att man inte vill ha sin son med sig? Mest för hans egen skull.
Sen så, om man kollar statistik, så tar de flesta förhållanden slut under barnets första år. Det är väl SJÄLVKLART om man aldrig har tid att ta hand om bara varandra?
Nej, jag tänker inte ha dåligt samvete för att Noel blir bortskämd av sin farmor eller mormor ett dygn i månaden.


Nä, nu har jag retat mig nog för idag. Ska plocka lite och fixa mig innan lilla prinsen vaknar och kräver käk.

Puss på er.